Hej, jag heter Andreas och jag har en dotter som fått diagnosen ADHD. Frustrationen har pågått länge som föräldrar till ett barn som man inte kan sätta fingret på vad som är annorlunda. Man brottas med tankarna om att vara en dålig föräldrar, ställa för lite krav eller för mycket krav. Försöker balansera samhällets krav på hur ett barn skall aktiveras, äta och uppföra sig. Varför har vi så svårt för det, vad är det vi gör för fel. En lillebror kom till världen, han växte och vid 4 år kunde vi börja jämföra, varför kan lillebror leka själv, ta tag i saker själv, hitta en träbit och låtsas att det är ett rymdskepp. Varför har aldrig storasystern kunnat göra det, varför kan lillebror sitta still vid matbordet när man säger till. Varför får man sig inte en dänga av lillebror när han får en tillsägning. Varför slänger inte lillebror saker i golvet (även om det kan hända någong gång). En liten tjej som i blöjåldern alltid skulle ha samma mönster på blöjan annars gick det inte. En tjej som klättrade på väggarna redan i 1,5 års ålder. En tjej som alltid skulle åka framlänges i barnvagnen.
Det är alltid enkelt med facit i hand. Efter 7,5 år sökte vi till BUP, 2 års missär för hennes första skolår. Efter 8,5 år (maj 2014) får vi diagnosen ADHD! I och med det får vi det bekräftat att vi inte är slappa föräldrar med en bortskämd dotter. Det är bara så att vi har fått en dotter aom är en jägare fast i ett bonde samhälle.
Jag har inte skapat denna blogg för att beskriva hur vår vardag ser ut med en dotter som har ADHD, utan det finns det gott om andra som gör där ute. Jag har skapat denna blogg för att lyfta ett så viktigt fel med det man kallar ADHD. Man säger att ADHD är en funktionsnedsättning. Jag vill hävda att det inte är det, funktionsnedsättning är det bara för att samhället inte är anpassat för den andra typen av människan dvs jägaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar